Ensam igen

Nu är lägenheten helt tom, har ju varit borta hela dagen och sen kom Ia förbi nu på kvällen och tog en after school. Men nu är lgh helt tom, känns öde. Ingen som man kan prata med, säga flease? Porrigt! eller så vidare. Vet inte hur det kommer gå att sova i natt heller nu när man inte har någon att sova med heller. Men vi ska väll klara oss, det slog mig dock på bussen nått jag hade glömt bort. Varför jag skulle leta efter någon att bli tillsammans med. Saknaden efter nått att sova med och att när man kommer hem så finns det nån där att krypa upp i soffan med och värma sina fötter emot. Men letandet går vidare, kanske nån gång så kommer det. Varför inte? Varför skulle jag vara ensam resten av livet? Även om jag vet detta så slår mig tanken ibland att det inte kommer att ske. Men jag har iaf mina vänner som jag kan luta mig emot. Och som jag och en annan kom fram till i helgen så betyder vännerna mer än allt, de är de man kan lita på att de kommer finnas där.

Jag definierar iaf mina vänner som de man skulle kunna göra typ vad som helst för. En riktig vän hjälper och stöttar en i alla lägen. Har dock kommit fram till på senare tid att jag kanske inte har så många sådana som jag kanske trott men jag vet att mina vänner finns där ute. Och jag älskar dem som de älskar mig.
Men måste också tillägga att helgen var jätte rolig och jag vill tacka alla som var här men förstår de som inte kom heller asg. Brukar ju kunna vara lite små full ibland ;P. Nu ska jag iaf försöka få i mig lite mat och kolla på Prisonbreak.